Lite tankar kring det nya rankingsystemet

Lite tankar kring det nya rankingsystemet

När det presenteras ett nytt rankingsystem så kan jag tänka mig att en del undrar varför det ser ut som det gör. Därför tänkte jag i detta blogginlägg lite mer informellt dela med mig lite kring hur landslagscoachen och förbundet resonerade när vi bestämde oss för detta system. Värt att ha i åtanke är att inget rankingsystem är perfekt, det finns alltid en möjlighet att det kommer slå orättvist åt något håll. Detta är vi medvetna om och detta rankingsystem är inte hugget i sten. När det gått ett tag så kommer vi få utvärdera det och försöka åtgärda eventuella brister. Under tiden är vi givetvis tacksamma för kritik och synpunkter från våra medlemmar och utövare.

Vi har självklart strävat efter att göra detta rankingsystem så rättvist som möjligt, samtidigt som det ska vara ett fungerande hjälpmedel för landslagscoachen när han tar ut ett landslag. Utöver detta vill vi också främja förbundets målsättningar. En av förbundets målsättningar är att vi i Sverige ska fortsätta ta medaljer i de högsta bälteskategorierna. Alla medaljer är en stor prestation, men den gemensamma brun- och svartbälteskategorin för damer och svartbälteskategorin för herrar, i adulto, är givetvis den mest prestigefyllda. Där tävlar den absoluta eliten inom vår sport. Detta återspeglas i att vi väljer att ge fler rankingpoäng ju högre bältesfärg man har, samt att om det väger någorlunda jämnt mellan ett lilabälte och ett svartbälte så finns en chans att landslagscoachen kommer välja den högre graderade. En annan av förbundets målsättningar är att främja och uppmuntra den svenska tävlingsverksamheten. Vissa kanske tycker att det är märkligt att man kan få lika många rankingpoäng hur stor eller liten en svensk tävling än är, och att det kan leda till att folk i högre utsträckning kommer börja resa till mindre tävlingar för att få ”enkla” rankingpoäng. Det är möjligt att så kommer ske till en början, men om fler tänker så, så betyder det också att dessa mindre tävlingar successivt kommer att bli större och inte längre så lätta att vinna. Den processen kommer förhoppningsvis innebära att fler personer tävlar oftare, vilket är bra för att sporten ska växa.

En anledning till att vi inte ger rankingpoäng till utländska tävlingar är att vi inte tycker storleken på plånboken ska styra. Vi tycker det är orättvist att enbart de som har råd att åka och tävla utomlands ska få massa rankingpoäng som andra har liten möjlighet att ta. Vi tycker inte heller det är rimligt att ha ett system som i för stor utsträckning gynnar de som redan är ”inne i systemet”, dvs om en person lyckats ta sig in i landslaget, så blir de sponsrade till att åka och tävla och då få en möjlighet att plocka massa rankingpoäng som de som står utanför får betydligt svårare att göra. Samtidigt är vi medvetna om att det ibland finns utövare (som exempelvis Ida Hansson) som under perioder bor, tränar och tävlar i Brasilien och som därför inte kommer kunna tävla i svenska tävlingar. Det vore konstigt om det berövade henne alla chanser till en landslagsplats. Därför är fortfarande utländska tävlingsprestationer meriterande och kommer tas med i landslagscoachens samlade bedömning. Inledningsvis tänkte vi att rankingpoängen skulle vara knutna till en specifik viktklass. Detta eftersom det finns risk att en person kommer tränga bort någon, när han eller hon strax innan VM byter viktklass. I nuläget är det dock inte ett jätteproblem eftersom landslaget består av tävlanden i flera olika bälteskategorier. Det har gått att lösa, men i framtiden när kanske hela landslaget består av svartbälten, så kan det bli något som vi måste återkomma till. Med tanke på att en del inte går runt med samma vikt året om, utan byter viktklass beroende på vilka tävlingar de verkligen satsar till, så låter vi rankingpoängen vara knutna till person och inte viktklass tills vidare.

Har någon några funderingar så är ni välkomna att höra av er till förbundet eller till landslagscoachen Ricard Carneborn.

About the Author

administrator